In eller ut?
Jag är en väldigt känslosam person, men jag kan hantera mina känslor..till en viss gräns iallafall. Där jag inte är så svag på känslor är andras åsikter om mig, dom orkar jag inte ens bry mig om. Det har jag med tiden lärt att man får falska rykten, eller bara att folk tror något om en,,det bryr jag mig inte om, varför ska man göra det ??
Okej, jag är känslosam och kan hantera mina känslor till en viss gräns. Likaså mina tankar, jag kan bara hantera dem till en viss gräns.
Jag har varit med om många liv som har försvunnit vid mig. Jag är van vid döden, och hatar den inte som många andra tydligen gör. Men vad jag tycker om döden har jag inget svar på.
Men till saken..
De flesta människor har varit med om att man har förlorat någon man älskar, kanske en familjemedlem, säkting, partner en vän, ett djur, en bil, eller vad som helst. Alla vet att man mår dåligt av det och man orkar inte bry sig om så mycket mer än just det skedda.
Då jag inte vet vad andra tycker om liv och död så berättar jag en liten uppfattning jag har om att ha någon förlorad.
Jag har varit med om människor/djur som åker bort till en annan del av världen långt från satan som man kanske aldrig mer kommer att se, fast då är vi i liv och tar farväl och forätter leva vårat liv, men åt olika håll och i olika kvalitér. Jag har också varit med om många liv som tagits ifrån mina nära.
Jag själv tycker att, det bästa sättet att skiljas på, kan vara döden. Jag kan gilla att sakna. Jag kan gilla att må dåligt över det jag vet kommer att ske, då vet jag att det är sant och att jag förr eller senare kommer att lätta från marken och gå på stadiga ben igen. Men nu var det om mig. Frågan är väl vad som är bäst för den andre...som är den som kommer till döden men kanske inget kan göra åt det, hur mycket skulle denne offra för sitt liv? Hur mycket skulle denne offra för mitt liv ? Skulle allting verkligen vara värt det eller skulle det vara förkastat ? Här vet jag mitt svar. Det kommer jag inte nämna då det kanske kan få blödande konsekvenser. Man får ha vilka uppfattningar som helst om det som står skrivet här, bara ingen kommer att läsa min mening där jag skriver vad jag tycker. Men det kommer inte att ske, eftersom min mening är oskriven. Så nu kan folk inte dra förhastade slutsatser, för ni har inga grunder att gå på, ni har bara en överrubblerande text som har betydelse som är lika med 0.
Jag kan säga en sak till när jag ändå håller på med lite tänkande känslor..
Det finns inte många jag verkligen älskar och skulle inte heller bli förstörd om det inte var någon väldigt nära mig som jag förlorar.
Jag har ett fåtal människor som jag skulle kunna göra mycket för.
Jag har bara en jag skulle kunna göra allt för, det är den jag älskar mest av allt och aldrig vill skiljas åt. Men jag vet, liksom alla att man kan inte leva tillsammans för alltid. Någongång kommer vi alla till ett slut!!
Bara den som bringer ljus är en mästare
Det spelar ingen roll vad du förlorar, det gör ont ändå
Okej, jag är känslosam och kan hantera mina känslor till en viss gräns. Likaså mina tankar, jag kan bara hantera dem till en viss gräns.
Jag har varit med om många liv som har försvunnit vid mig. Jag är van vid döden, och hatar den inte som många andra tydligen gör. Men vad jag tycker om döden har jag inget svar på.
Men till saken..
De flesta människor har varit med om att man har förlorat någon man älskar, kanske en familjemedlem, säkting, partner en vän, ett djur, en bil, eller vad som helst. Alla vet att man mår dåligt av det och man orkar inte bry sig om så mycket mer än just det skedda.
Då jag inte vet vad andra tycker om liv och död så berättar jag en liten uppfattning jag har om att ha någon förlorad.
Jag har varit med om människor/djur som åker bort till en annan del av världen långt från satan som man kanske aldrig mer kommer att se, fast då är vi i liv och tar farväl och forätter leva vårat liv, men åt olika håll och i olika kvalitér. Jag har också varit med om många liv som tagits ifrån mina nära.
Jag själv tycker att, det bästa sättet att skiljas på, kan vara döden. Jag kan gilla att sakna. Jag kan gilla att må dåligt över det jag vet kommer att ske, då vet jag att det är sant och att jag förr eller senare kommer att lätta från marken och gå på stadiga ben igen. Men nu var det om mig. Frågan är väl vad som är bäst för den andre...som är den som kommer till döden men kanske inget kan göra åt det, hur mycket skulle denne offra för sitt liv? Hur mycket skulle denne offra för mitt liv ? Skulle allting verkligen vara värt det eller skulle det vara förkastat ? Här vet jag mitt svar. Det kommer jag inte nämna då det kanske kan få blödande konsekvenser. Man får ha vilka uppfattningar som helst om det som står skrivet här, bara ingen kommer att läsa min mening där jag skriver vad jag tycker. Men det kommer inte att ske, eftersom min mening är oskriven. Så nu kan folk inte dra förhastade slutsatser, för ni har inga grunder att gå på, ni har bara en överrubblerande text som har betydelse som är lika med 0.
Jag kan säga en sak till när jag ändå håller på med lite tänkande känslor..
Det finns inte många jag verkligen älskar och skulle inte heller bli förstörd om det inte var någon väldigt nära mig som jag förlorar.
Jag har ett fåtal människor som jag skulle kunna göra mycket för.
Jag har bara en jag skulle kunna göra allt för, det är den jag älskar mest av allt och aldrig vill skiljas åt. Men jag vet, liksom alla att man kan inte leva tillsammans för alltid. Någongång kommer vi alla till ett slut!!
Bara den som bringer ljus är en mästare
Det spelar ingen roll vad du förlorar, det gör ont ändå
Kommentarer
Trackback
