Ibland så

Ibland är det riktigt farligt att låta tankarna styra en.
Hur mycket jag ibland försöker så går det inte åt rätt håll.
Satt just och tittade på ryttare som får sig riktigt fina ponnysar(gäller även hästar).
Okej, hästen de får kanske inte ens är inriden eller så har den gått högre än man kan tänka sig.
Ibland undrar jag hur det skulle vara, att köpa något som kostar så mycket och där hästen oftast är helt säker i sig själv. Nästan bara sitta upp och tävla högt på en gång.

Ja, ibland har jag jämfört min underbara mowgli med de ponnyer jag tävlat mot. Ponnyerna kan gå i form(det kan egentligen oftast alla, ahha :P )
Jag mår så dåligt ibland när jag jämför med honom och känner att; varför kunde inte jag fått en sån ponny för?
när jag egentligen vet att jag kunde inte lärt mig lika mycket eller haft sån glädje av en annan ponny än mowgli. Han har gett mig allt, framförallt mina starkaste sidor; balansen, mjukheten och inställningen.
Jag har från början lärt mig att allting får inte som en vals. Ibland är det ryckig bugg som man ska ta sig igenom, blodog eller inte men man ska igenom det.

Men jag kan inte förstå att jag jämför honom med någon annan. Det finns ingen som kan jämföras med min ängel, han är värd så mycket mer för mig än vad pengar kan erbjudas.

Men jag tror inte att jag kommer köpa många hästar som har gjort endel, det skulle kännas som att jag får så mycket gratis och som jag inte har gjort något jobb med hästen.

Nu har jag mowgli, som jag egentligen inte ska ha kvar- men kan man verkligen göra sig av med något som har varit ens lyckospridare och gud till min ridning?

jag har lumos, han ska bli riktigt fin. han kommer passa mig, även om jag som liten kanske måste lägge ner mer tid än en bättre rytatre skulle ha behövt gjort. Men jag vill ha honom när han är klar.

det är väl de två som jag har mest nytta av just nu av de 6 hästar jag rider.
En grunpelare till mig samt en framtid för mig.

Min skrift ovan blev väldigt knas. men jag säger inte att andra folk ska läsa det, det är för mig mer att göra det såklart som det går:

Mowgli är min Kung

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0