Glöm aldrig vem du är
Jag förstår inte. Han är en jäkla häst. han kan inte tala till mig så jag förstår, han kan inte uttrycka sig i alla lägen så att jag förstår till 100% trots våra ungefärliga 2700 dagar tilsammans så kan jag inte förstå honom helt och hållet. Hur mycket jag än önskar så kan jag inte det, ingen kan det. Bara för att han är en jäkla häst som inte bör vara mer än häst.
Jag känner mig så jäkla dum när jag sätter in mig i situationer som "hur är det när han inte finns kvar här hos mig","hur är det när han lämnar mig", "kommer jag se honom igen och om så hur kommer det bli- kommer han känna igen mig- hans lillflicka som hjälpte honom i världen när han var rädd och ovårdad". Sånna tankar är hemska tills jag tänker; han är en häst och jag är så dum som kan ha fått dessa känslor för honom.
jag förstår egentligen inte varför man inte kan förstå varandra så mer, jag menar; vi alla varelser har kroppens funktioner som är desamma men vissa är lite olika. så varför kan man inte förstå varandra mer än man gör ?
för att forsätta med dessa situationer jag sätter mig in i ibland så brukar mina tankar leda till:
•jag kommer ha det riktigt jobbigt och känna mig jävligt bitter. jag kommer inte kunna uppskatta allt det fina jag har runt omkring mig och jag kommer vara allmänt ledsen.
•när han lämnar mig kommer det vara så jäkla hårt. att kanske se honom för sista gången, att han inte förstår vad som egentligen pågår. att han inte förstår hur jag känner mig. att han inte förstår hur mycket han betyder för mig.jag hoppas att han vet vad min familj har gjort för honom. han kunde varit död för länge sen. jag hoppas att vi ses igen och att han ska bli min en vacker dag igen. jag vill vara med under hans sista tid fram tills hans liv tar slut, in i sista sekund. jag ska vara med honom hela tiden. i mitt hjärta kommer han alltid att finnas, jag hoppas att han känner detsamma. om jag blir dement när jag är gammal, då kommer han vara som en livskärlek för mig. han kommer vara den som alltid står mig närmast i hjärtat, utan tvekan. kärlek till honom och man får tillbaka så mycket som är obeskrivligt. jag tror att även jag kommer finnas hos honom även om han har ett underbart liv utan mig. men utan min familj= ingen king mowgli. vilket är sant. king mowgli hade ej funnits om vi inte hade köpt honom och gett honom ett fullärdat liv.
Jäkla ponnyskrälle, varför måste han betyda så mycket för mig ?
när han lämnar mig, vet jag inte hur stor del jag blir försvagad på. jag kan inte tänka mig en tid utan honom. jag kan inte tänka mig någon annan älska honom. han är min älskling, han är min..
ja, han är min nu iallafall. man får väl se hur länge det blir. men jag kan glädjas åt att han är min just nu.
Jag lovar och svär, ingen kan mätas med min King Mowgli
