Josefine Åsnan Johnsson

Om jag säger att du är den enda, tror du mig då
Eller måste jag låta dig gå för att du ska kunna förstå
Förstå rädslan av misstro och svek
Känna igen sig mellan liv och lek
Ack den som inte kan minnas
Jag tär på dessa skavanker som gör dig illa
Att rädslan ger med sig, att närheten bär med mig
Inse det faktum som man inte trott sig på
Det kan vara den enklaste likheten att förstå