Josefine Åsnan Johnsson

Nu när jag tänkte på Mowgli, Mowglis go'a tider och hästarna då. 

Ja, Lectic... Många gånger blev jag så vansinnigt trött på honom. Jag förstod inte varför han var så ojämn och osamarbetsvillig vissa dagar när han var riktigt fin andra dagar. Desto längre tid som gick desto värre blev han. 

 

 

 

Idag är det inte konstigt att han var så ojämn. Han hade ont. Man kunde aldrig hitta vad det var för fel trots scint och många olika försök. Jag känner mig så dum som aldrig förstod det innan, han landade nästan alltid i höger galopp bak. Men jag tänkte mer; när han blir starkare löser det sig. Men desto starkare han blev i kroppen, desto sämre blev han.

 

Som sagt så tröttnade jag på honom och hans beteénde men just nu önskar jag att han aldrig hade haft skadan/skadorna han hade. Det hade varit så kul att få ha honom på riktigt!!

Vi hoppade tom 120 med blandade resultat. Men han gjorde det egentligen så plättlätt, behövde inte använda sig av kroppen så mycket för att komma över. Men.. han hade ont.. :'(

 

Lite filmer på Lectic: