Spark in My heart

Den ena stunden känner jag mig alldeles maktlös. Jag, mitt huvud och min kropp är så tungt att det känns som jag kommer dyna ned i marken, sakta men nedåt.
Jag kan inte stå på mina ben. De är för veka av alla skakningar och de kan inte ta något mer.
Sorgen sätter sig djupt i mitt hjärta och min mage och borrar in sig till alla delar och stråk som min kropp har.
Jag känner mig så oerhört ledsen och som om jag vore ett tungt och levande mörker som så småningom dynar ned genom marken och hårt klampas ned så jag blir millimeter liten men fortfarande, så tung.
En liten putt och jag ligger platt på marken då kraften att samla sig inte längre finns till.
Jag har ont i huvudet och det känns som 1000 trådar som drar åt olika håll.
Jag vill bara lägga mig ned och vakna upp ur denna hemska, hemska, djävulska dröm!


Den andra stunden känner jag mig otroligt stark och som jag kan erövra världen tack vare Mowgli och hans enastående kärlek.
Jag är så fantastisk lycklig över att jag fått möjligheten att ha honom i mitt liv i nästan 11år. Av honom får man kärlek och glädje som man aldrig varit i närheten av tidigare. Jag vet att han skulle göra allt för en och det gör han ännu.
Han är den bästa jag kunnat få och jag skulle aldrig byta ut honom mot någon eller någonting!
Jag vet då att han kommer till den finaste platsen himlen har att erbjuda och att vi kommer mötas igen. Det gör mig otroligt glad och stark och verkligen jätte lycklig!!

Jag känner nästan alltid den första, sorgsna sidan. Det känns verkligen hemskt. 
Jag tror att med tiden kommer dessa sidor balansera varandra.
Den sorgsna och den mer "positiva".
Mitt hjärta kommer alltid vara brustet och tomt efter honom, men jag tror ändå att jag kommer kunna vända den största delen av sorgen till det positiva, som jag bara känt av två gånger under dessa veckor. Men det känns som att det kommer bli så.. En "bra" balansgång i framtiden som kommer göra mig stark nog att göra och besegra vad jag vill. Faktiskt.


Jag hoppas verkligen att det finns ett liv efter döden. Där smärta och hat inte existerar.
Jag vill att vi ska mötas upp där, Mowgli och jag. För han är och kommer alltid vara den bästa mitt hjärta har.

Jag är honom evigt tacksam för den enormt speciella kärlek och vän han är <3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0