Josefine Åsnan Johnsson

Svidande ögon, blödande själ och hål i hjärtat

 

Så mycket som jag gråtit dessa veckor, framförallt senaste veckan har jag aldrig gråtit förr.

Mina ögon svider värre än när man ser in i en lök, runt ögonen svider och bränner det och det känns riktigt stelt när jag försöker röra en min eller ens blinka.

 

Min kropp känns så tung att min själ inte orkar bära all börda.

 

Hålet han lämnade i mitt hjärta kommer alltid att finnas där. 

Men inget av det här gör någonting. Då vet jag iallafall att Allt var Verklighet, att Han var Verklighet.

 

 

 

 

 

 

Josefine, jag har alltid sett på er två som det finaste ekipaget och galnaste teamet med det vackraste bandet mellan er. Som ingen någonsin kan förstå sig på. Det är er två som man alltid stannar en extra stund för att få se på, tävling som träning, er som alla avundas och som ingen kan låta bli att le åt.
Jag ville bara säga att jag tänker på dig, och glöm aldrig bort att allt du fick ta del av genom Mowgli, är det du som skapat. Han hade aldrig varit den han är, om det inte vore för dig. Du är en fantastisk människa med dina fina hästar. Mowgli kommer alltid att leva kvar genom dig. Ni två är nu en.
Massa styrke kramar till dig!