juli 2013
I juli fick jag reda på att Laban (V. Lambourghini) hade bytt ägare. Från Pontus till Tyra Sjöstedt.
Då gjorde jag ett inlägg som du kan läsa här :http://johj.blogg.se/2013/july/ och bläddra ned lite!
Jag fick endel kommentarer. Vissa som att jag var rädd och inte klarade av Laban och andra om att jag skulle vara glad för Labans skull osv..
Men en kommentar var ju bara för gullig. Nämligen från en som stått i samma stall. Den lyder såhär:
Jag har stått i samma stall som josefine i säkert 3år, någon som har bättre hand om sina hästar får man leta efter!! Helt galet hur bra hennes hästar har det! Hon är OTROLIGT duktig och rider ALLA de hästar som ingen annan klarar av. Att hon blev osäker är bara att glömma.. Josefine om någon är den som är helt orädd, ibland lite för orädd! Hon är den som sitter kvar i ALLA lägen! Det är HELT sjukt!
Laban hade inte så där bra rykten om sig när han stod på det här stället. Josse var bland dem enda som vågade hantera honom och jag tror att många (bla jag) var mestadels rädd för honom. Jag vet inte hur många gånger man hörde folk kalla honom knäpp eller liknande, men det kom ALDRIG från Josefine inte!
Jag ska inte säga så mycket om exakt hur det var, för det vet jag ärligt talat inte, jag var inte så mycket i den delen av stallet där han stod och Josefine red oftast när jag var i skolan... ja, ni förstår nog.
Men det jag uppfattade av honom var att Han var väldigt oförutsägbar, kunde vara hur snäll som helst och sen bara exploderade han. Han var väldigt, väldigt speciell och framförallt svår att läsa av och hantera. Han verkade inte ha någon respekt överhuvudtaget för människor. Han verkade inte lita så värst mycket på människor heller.
Men Lita på mig när jag säger att bättre hem än hos josefine är svårt att hitta! hon är verkligen helt fantastiskt duktig och ger aldrig upp på de hästar hon tror på. Hon sätter alltid hästarna i första hand och de hästar som har turen att hamna hos henne blir behandlade så bra de bara kan bli, även fast ingen annan än hon tror på dem.
Laban hade inte så där bra rykten om sig när han stod på det här stället. Josse var bland dem enda som vågade hantera honom och jag tror att många (bla jag) var mestadels rädd för honom. Jag vet inte hur många gånger man hörde folk kalla honom knäpp eller liknande, men det kom ALDRIG från Josefine inte!
Jag ska inte säga så mycket om exakt hur det var, för det vet jag ärligt talat inte, jag var inte så mycket i den delen av stallet där han stod och Josefine red oftast när jag var i skolan... ja, ni förstår nog.
Men det jag uppfattade av honom var att Han var väldigt oförutsägbar, kunde vara hur snäll som helst och sen bara exploderade han. Han var väldigt, väldigt speciell och framförallt svår att läsa av och hantera. Han verkade inte ha någon respekt överhuvudtaget för människor. Han verkade inte lita så värst mycket på människor heller.
Men Lita på mig när jag säger att bättre hem än hos josefine är svårt att hitta! hon är verkligen helt fantastiskt duktig och ger aldrig upp på de hästar hon tror på. Hon sätter alltid hästarna i första hand och de hästar som har turen att hamna hos henne blir behandlade så bra de bara kan bli, även fast ingen annan än hon tror på dem.
Och ja, det är bara tacka och ta emot för den extremt fina vänligheten!!!! :)
Jag har även lovat andra att jag ska skriva om tiden med Laban, om varför jag fick honom, hur han var, hur det kändes när han flyttade osv. Och det ska jag göra. Kan börja lite så snart jag blivit av med ett annat kapitel som först måste avslutas. :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
jösses, den som tror att Josse är rädd för något har helt fel. Henne kan man sätta upp på vad som helst och hon antar utmaningen. Hon brukar lyckas med det som ingen annan lyckas med. Jag vet för jag har sett henne över 10 år tillbaka och den som lyckas är Josse. Jag förstår vad Josse menar i sitt inlägg iaf. Men känner man henne inte så vet man inte. Kolla bara på vad hon lyckats åstadkomma med sina hästar.
Trackback
