Josefine Åsnan Johnsson

Sådär. Nu har det gått 4 veckor sedan Mowgli togs bort.

För exakt 4 veckor sedan var vi påväg hem och han var påväg till Ultuna för hans kremering.

 

Jag önskar han fanns här hos mig, som vanligt. Som alltid. 

 

Jag lever med en otroligt stor sorg och jag har den gärna kvar. Jag älskar att tänka tillbaka på Mowgli och känna hur ont det gör att han inte lever här med mig. För om jag inte kan ha honom här vid liv, är detta så nära jag kan komma honom och då har jag gärna smärtan kvar.

 

Det som är nu, är att jag inte behöver vara så jäkla rädd att förlora honom.  Jag behöver inte vara orolig att något ska hända honom när jag inte är i närheten och kan vara där om det är något.

För nu har jag förlorat honom och han kommer inte tillbaka.

Så nu behöver jag inte oroa mig för det längre. Det tog väldigt mycket slit på mig att behöva vara orolig på att inte finnas till om det skulle bli så. 

För det hade jag aldrig kunna förlåta mig för.. att inte vara där i sista stund.