mmmm

Fick ett sådant för mig, otroligt fint sms häromdagen av vad ska man kalla det, fd kollega ? xD :D
Det löd såhär:
 
 
...."Grattis på din dag, jag lovar att Mowgli tänker på dig idag och gör alla sina bästa konster"....
 

Det tog mig ett tag att läsa det, var såklart tvungen att stanna upp vid varje ord från Mowglis namn. Det känns och det känns och det känns.  Föralltid världens mest speciella och bästa individ <3 <3 <3 Som om det vore en nyhet.. Jag saknar honom såååååååå mycket och skulle verkligen göra allt som krävs för att ha honom här!!!
 
 
Från November, 2010,
 
Tänk, tänk när jag ska gå förbi mowglis box någongång och inser att den är tom, tom från min vackra varelse.

Tom från han som står där med huvudet högt och väntar på att man ska komma.
Står med öronen frammåt och har en tillgivenhet som ligger på 100 
Står där och ser så inbjudande ut,
 att man inte kan gå förbi utan att stanna vid honom för att klappa eller ge han något mums. 

Tanken att hans box ska vara tom från honom är svår att inse. 
Tanken att inte höra hans ljuva gnäggning när man går förbi. 
Tanken att veta att han står någon annanstans. 
Har han då samma tillgivenhet? 
Kankse, kanske inte.

Jag vet hur det kommer vara, ett helvete. 
Jag vet hur det kommer kännas, som en turbulens. 
Jag måste ta för mig av den tid vi har, den kommer inte igen.
Det kommer vara över en dag; värre än en sorlig film, som ett stort hål i mig. 
det kommer vara över en dag, han kommer vara borta, han kommer flyttat in hos sin nya vän. 
 

Nu vet jag hur det känns
Hur det är.
Vad jag tycker.
Hur det känns, dag efter dag. 
Förjävligt. Det värsta tänkbara. 
Varför?
Babe<3
 
Mowgli i ett nötskal :D :D :D
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0