jd
Att se någon som är kroniskt sjuk kan innebära att man ibland visar irritation ("så ont har han väl inte", "nog borde han väl kunna skärpa sig" etc.) Den som är sjuk känner sig underlägsen. När man inte ens kan bemästra sin egen kropp, hur skall man då kunna inse sitt värde tillsammans med de friska? Att sjukdom är en del av livet är självklart för den sjuke, men inte för den som har hälsan och är frisk.
Kommentarer
Trackback
