vad säger man

det går bra nu. jag tänker inte alls mycket på avslutet med mowgli. men när jag väl gör det, är det som att världen går under. jag känner mig så maktlös och som världens minsta atom. det är sjukt att det kan bli såhär av ja, utav en häst. hur kan min lilla ponny ge mig så mycket. vi kan inte ens prata med ord.
jag verkligen älskar när man kommer till stallet, när man gör något som får hans uppmärksamhet så står han och väntar tills man kommer fram md öronen frammåt och höjd nacke. han väljer att vänta istället för att återgå till sin mat.
eller när han inte hör en och så ställer man sig vid boxen och väntar tills han märker något. poof så står han där och ser så tilltalande ut. att se honom så, kan få mig att gråta på direkten. jag fattar inte hur han gör  men han måste ha någon begåvning. haha :)
på fredag ska jag och mamma och åka och titta på lite hästar.. en som kommer ta mowgli plats. uff!
det är en 5åring efter cardento. sto som haft föl och går därmed som 4åring under året. är dock bara 160. men många cardentoavkommor är små men väldigt spänstiga.. moch sån är ju mowgli,inte efter cardento men liten och jättespänstIg. men den här hästen är än så länge min favorit.

en 6åring efter robin z. ett sto det också som även den haft föl och går som 5åring iår.   och det är lite roligt med denhär hästen. för 2år sedan när vi lämnade iväg alex (förra d-ponnyn som mförst min syrra hade och sen jag). vi lämnade honom till förra ägaren. i det stallet så hade ägaren till stallet denna häst hos sig på bete. då kom det på tal omj att vi kankse skule låna den. men mer blev det inte av. och nu har vi stött på dne igen. men jag tror inte att det är en häst jag vill ha. lite för tung.

och sen en 8årigt sto. efter icro marco. är tagen väldigt sent och debuterade på tävlingsbanan i helgen.  sen är det förmodligen lite andra hästar också.
har jag något nyttt kommer dte bli mycket enklare att  lämna ifrån mig mowgli. fast dte kommer ändå bli oerhört zuperjobbigt.
jag ska inte rida förrän ikväll tänkte jag.. det blir nog agnska varmt idag.  men har redan gjort lite i stallet och tagit ut hästarna. lilla hunden angelina fick rida en sväng på både mowgli och lectic i hagen.. hon gillar det verkligen !!

Varför ?

Många kanske tycker att det är konstigt att jag ska börja blogga. Med tanke på att jag sitter bara vid datan ibland..

Men jag tror att jag kommer vara med om mitt livs värsta period snart.
Det började på riktigt i februari. Då jag bestämde mig för att jag ska sälja Mowgli. Mowgli som jag har haft sen 7 år tillbaka. När han kom var han vanvårdad och misshandlad. Han hade långa tår, lång päls, stort huvud, liten hals, smal som en mygga och var 135cm hög( alltså en c-ponny) . Han var rädd om man skulle klappa honom, borsta honom..
Han var endast riden i en månad när vi köpte honom, jag älskade honom från första början. Han har en sån utsrålning..
 Tillsammans har vi tävlat från 70cm(LD) till 120 cm(msv a ).
Men iår blir jag 18 och får inte tävla ponny längre, vilket i sig är skönt för jag känner mig färdig med ponny och har gjort sen två¨år sedan tillbaka. Men MOwgli har varit skadat så jag har behållt honom för att tävla upp i klasserna igen. Vilket vi har gjort. Och nu är de verkligen sant, jag ska sälja min bästaste. Det finns inget mer på denna jord som jag älskar mer, inget kan ens komma i närheten av en varesle som honom.
Fan, jag vill inte göra mig av med honom men han vill forsätta tävla och jag vill forsätta utvecklas. Vad har jag för val ?

Iallafall så är mowgli en ponny för sig. Det kan vem som helst säga. När man rider eller står med honom på backen, han är en ängel. haha !! men jag tror faktiskt att han är det (a)
 han är så fucking special !!!!!!!!!!!!!!

Jag vill inte ens tänka på när jag inte har honom som min, när jag kan se någon annan rida honom. någon annan fixa med honom, någon annan som älskar honom.. Men jag vet att ingen kommer kunna komma i närheten av kärleken han och jag har. Vi har gjort så mycket tillsammans, jag och min familj har fått honom att vara en häst och inte vara en utsatt, rädd individ. Vi har gett honom förtroende för människan, iallafall dom flesta. Män tycker han fortfarande om sisådär mycket. Men här har min kusin martin vitamin varit endel av jobbet. Han har som kille tagit hand om mowgli och gillat honom.. och gett förtroende för killar och män.

Iallafall kommer det vara det svåraste beslut jag kommer göra på länge. jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina känslor för honom och minnen och återblickar på honom, men det skulle vara för mycket för en blogg tycker jag.

Därför har jag börjat med en berättelse sen några månader tillbaka.. Om min tid med Mowgli.
Och den lär väl vara klar ett tag efter jag har sålt honom så jag vet vad jag kände för 7år sedan, igår,idag och tiden efter min ägo.

Jag älskar honom så oerhört mycket.. bara tanken gör mig obetydlig.


Pusssssssssss





RSS 2.0