Josefine Åsnan Johnsson

Som jag hoppas att alla vet så vann Robin Stjernberg med sin låt You.

 

Första gången jag hörde låten tyckte jag inte att den var så bra. Men nu tycker jag att den bara blir bättre och bättre :)

 

De låter jag tyckte var bäst men som inte skulle passat med att ha vunnit (enligt mig) är State of drama- Falling och Erik Segerstedt, Tone Damli- Hello Goddbye

 

'

Okeyyy.. Det är Segerstedt och Mattias Andréasson i en mycket bättre version :D

 

 

 

Eller varför inte med alla 3 ;)

För en vecka sedan precis hade vi sagt Hej Då till Lumos  för en sista gång.

Mamma och Jennifer gick före så jag var med Lumos själv en stund. Sånt man i vanliga fall kallar kvalitets tid blev nu 'farväl-vi ses i himlen tid'. 

Det är alltid svårt att ta farväl av någon man älskar. Men det jobbigaste denna kväll var när jag gick för sista gången och stängde dörren bakom mig och han, Lumos gnäggade högt och ljudligt av ensamhet. Genom glasrutan såg jag hur hela hans verkligen taniga kropp skakade medan han tog i för att höras. När jag hade stängt dörren kunde jag inte gå in igen då den låstes direkt.

Det gnägget kommer jag aldrig glömma! Inte heller känslan när jag efter ett tag lämnade honom bakom mig och lät honom vara i sin ensamhet, hela natten. 

Det kändes lite som på film; vid det sista farvälet gnäggar hästen och flickan gråter. Det värsta med det är väl att det inte var någon film.. det var verklighet, det är verklighet. Lumos, precis fyllda 8år fick spendera sin sista natt ensam i ett isoleringsstall, helt ensam. 

 

Forever&Always♥

 

               -Pick a star on the dark horizon and follow the ligth-

Jag saknar Lumos och jag kommer alltid  ha en längtan till honom!

 

Men.. jag "har förmågan" att ganska enkelt ta negativa saker och vända dem till något positvt.

 

Så det jag gör nu är att all energi, tid och pengar som Lumos skulle ta kommer jag nu ta och lägga på de andra hästarna. På så vis kommer Lumos vara en del av deras och min utbildning och vi kommer alltid ha Lumos att tacka och han kommer alltid vara med oss <3

 

Idag är det Fredag. Fredag kväll!

 

Igår var det torsdag och efter jobb blev det ridning av 3 st och lite fix innan det blev ner på kalas då Sara fyllde 21år i onsdags, Grattiss... woaaaoow!! :)

 

Sen stannade jag natten hos syster. 

 

Kom till stallet 6.15 imorse. fodrade, släppte ut hästar innan jobb 7-12

sen blev det lite lunchning och ge vatten till hästarna innan jag fick en snabbvandring till pendeln!!

 

Pendeln tog mig till handen där jag mötte upp mor. Vi åkte och åt och handlade lite innan hemfärd för att hämta hundarna.

 

Vi begav oss sen till stallet för att mocka och fixa det jag inte hann göra tidigare.

 

Till sist tog vi en promenad med hästarna på säkert 40min. Det uppskattades! Nöjda och glá hästar för idag.  :)

 

 

 

 

 

<333333333

 

Nu har Lumos varit borta i 37 timmar. Jag hoppas att han har kommit till himlen nu och de gröna ängarna. Jag vet inte hur lång färden är, men är han inte där ännu så hoppas jag att han har en bra resa med andra bra kompisar :)

 

Imorse vid 10 tog jag av mig 'Lumos-halsbandet'. Då hade jag haft honom på mig i över 24timmar och varit med på varje kommande timme av det nya dygnet. 

 

 

.. red jag lite på min studsboll. Det blev en barbacka tur med hala regnbyxor så att jag inte skulle bli så hårig av min största pälsfällare. Vi red även på Horsewear-tränset, utan bett alltså.

 

Såhär gick det till:

 

 

Det är såhär.. han kan alla saker han gör och han gör dem mer än gärna när han inte får bestämma. Då blir han sur och vill ha sin vilja igenom.

När han rycker med huvudet i skritten ser det ut som att jag överdriver med hur starkt han drar. Men det gör jag inte. Skillnad var om man hade bett, då hade man kunna sitta emot men sådär går det inte. Han är dessutom väldigt snabb när han gör det, höhö. Knäppare ponny kan man inte ha! <3

Ibland kan jag ha helt punkterade idéer.

 

Som igår när vi var hos Lumos. Jag tog en tugga av hans äpple så att vi skulle ha delat något en sista gång. Samt att han nu alltid skulle ha en del av mig med sig (tuggmärket,salivet osv..) Och hur normalt är det ?

 

Vi brukar klippa av svansarna på de hästar vi får ta bort. Så gjorde vi även nu.

Jag klippte av Lumos svans med en slö sax jennifer tog med.

 

När vi kom hem tog jag en tunn bit av svansen och gjorde som ett halsband. Så att när han nu skulle tas bort så hade jag honom med mig och han hade mig. Så även om jag inte var i bild just när det skedde så var vi ändå tillsammans och det får det att kännas lite bättre nu när man inte fick vara med vid avlivningen. 

 

Självklart kunde vi ha tagit hem honom och låtit han tas bort hemma. Men det skulle säkert ta några dagar innan det skedde och i ett sånt skick var han verkligen inte!!

 

De sista bilderna på Lumos, vid liv.

 

 

I vanliga fall jobbar jag 7-12, 14-15 på tisdagar.

 

Men eftersom läget är som det är med Lumos så kände jag att det var skönt att vara hemma. Så Lovisa var snäll och jobbade åt mig på förmiddagen :)

 

Jag tänker på Lumos och hoppas han har det bra, det är han mer än värd!

 

Nu kommer en ny tävlingsplanering, en tävlingsplanering där Lumos namn inte kommer stå med i :'(

 

 

 

Mowgli, 100cm

Rozqoo, 100cm

 

 

Calypto, 120cm

 

 

 

Calypto, DIV 2 LA:3

 

 

 

Mowgli, 100cm

Rozqoo, 100cm

 

 

 

 

You are always gonna make my heart burn

 

Den 3/8 2010, snart 3 år sedan var första gången jag träffade Lumos.

Han såg långbent och omusklad ut men klar i blicken.

Jag red honom och även om det inte ser ut så, så var känslan enorm! Det kändes som han kunde erövra världen! Hans galopp kändes som den tillhörde stora banor. Och vilken lätthet han hade.

 

Vi köpte Lumos och han kom hem till oss i augusti. Redan någon månad efter fick han ett kolikanfall, som dock gick över efter en del promenader. 

 

Det rullade på med Lumos. Jag valde honom med medvetenheten om att det var mycket jobb på honom och det var jag villig att lägga ned. För känslan jag hade var något för sig.

 

Han var väldigt rädd att åka transport men vi kom iväg på lite tävlingar med det mesta felfria rundor.

Men det blev inte så mycket tävlingar för det kändes som att markarbete var mycket viktigare, hoppa kunde han göra hur lätt som helst ändå!

 

Månaderna gick och det gick långsamt framåt. Det blev lite motgångar med hälta vid böjprov och sår i munnen som aldrig läkte. Så Lumos kom aldrig igång ordentligt utan det uppstod alltid saker.

När hältan var bra var det bara såret i munnen som återstod. Jag prövade en hel del men inget tycktes fungera . Jag red på hackamore i veckorna och tog bett om jag skulle tävla. Men det blev ändå inte bättre förrän jag köpte ett Nathe-bett. Jag fick även ett sprenger bett som var nickelfritt och swoop så var det problemet borta. 

 

Så då var det bara att börja om med Lumos och med grunderna, igen.

Det var nu på sensommaren -12 som saker och ting började verkligen att ge med sig. Han blev så mycket bättre i hoppningen och på backen blev han bättre men hade perioder då han inte gick helt bra. 

 

Vi startade bara två tävlingar på hösten. En hoppning på Märsta och en dressyr på Haningebygden.

Och visst, han är springig i filmen osv. Men det var första tävlingen på länge och han var glad. Fortfarande, det jag hängde kvar på med Lumos var den där känslan som jag fick. Den är obeskrivlig!

 

 

 

Under vintern år 12-13 gick Lumos aldrig bra, faktiskt. Han var klämmig för skänkeln och tar han inte den är det svårt att lossa och lösgöra. Jag kunde inte förstå vad det var för fel men nu i efetrhand kan jag bara tänka mig att det har med magen att göra. Att han hade ont redan då! 

 

För sen var det ju så att i slutet av januari fick vi åka till Ultuna och lämna Lumos med dropp medan de fixade förstoppningen. 

Förstoppningen blev fixad men något stämde inte när han fick ett anfall igen 2 veckor senare med en kraftig förstoppning. Eller ännu värre att han nu, i lördags den 2 mars fick ytterligare en förstoppnig. Att en häst får förstoppning 3 gånger på 6veckor och 3 dagar är inte normalt.

 

Därför blev det igår, den 4 mars 2013 bestämt att Lumos skulle tas bort. Han hade varken muskler eller fett kvar på kroppen. Han var ett vandrande benrangel (som för den delen knappt kunde vandra eller vända sig om).

 

När vi kom för att besöka Lumos igår var han sig lik. Men man märkte att han var lite borta och inte alls så där vild och busig som Lumos ska och brukar vara.

 

Det känns hemskt att  besluta över någons liv. Framförallt när han bara är 8år och verkligen älskar livet i vanliga fall. Jag har aldrig sett en häst som kan vara så glad för ingenting. Som tex. skritta ut eller baar få vara i hagen. Han kunde gå runt i hagen och se så otoligt nöjd ut. Och det vill jag inte ta ifrån honom.

Därför känner jag att han ska inte behöva göra en massa undersökningar som slutar med buköppning där det är väldigt stor risk att han inte kommer klara av alla de stegen som krävs för att hästen många månader senare kanske kommer bli bra. 

Med tanke på hur Lumos har mått de senaste veckorna och hur han har sett ut och hur han ser ut och mår nu så känner jag att det var det enda rätta att göra mot hästen. Jag vill inte att han ska ha ont mer. 

 

Det jag känner mig skit för och alltid kommer ångra är, att jag, inte närvarade när han tog sina sista andetag. Utan detta var med främlingar. Hur kan man ens låta det vara OK? Det är det minsta man kan göra för dem. Att vara där när de behöver en. Precis som jag vet att Lumos alltid skulle vara där för mig. (hur töntigt det än låter).

 

Lumos ska sedan obduceras och då kommer vi förhoppningsvis få reda på vad det hela berodde på.

 

 

Lumos är och kommer alltid vara en speciell häst för mig. Även om han kunde vara lite grinig ibland så gav han så mycket mer glädje att jag, faktiskt många gånger prioriterade Lumos. För det var inte många andra som faktiskt trodde på honom. Ska jag vara helt ärlig var den nog bara jag som gjorde det. För jag var den som visste hur känslan av Lumos faktiskt var.

 

 

 

 

Det var ett tag sedan jag gjorde ett avtryck här.. Det beror mestadels på att jag först såg hela serien av Life Unexpected och direkt efter det har jag nu sett hela serien av Prison Break med det sista avsnittet i fredags.

 

Så när jag inte varit i stallet och fixat med hästarna, jobbat och det där så har jag praktiskt taget sett i snitt 4avsnitt per dag (42min långa var+ några längre avsnitt). Jag räknade ut lite snabbt att jag har sett ca 58timmar av Prison Break på 3-4 veckor. Och ja.. det har bivit nerdraget på sovandet. Men nu kommer jag sova istället för att klänga mig på en ny serie.

 

Det har hänt en hel del sen sist. Jag kan ta hästarna i namnordning så blir det ingen favorisering eller liknanade ;)

 

Calypto, världens Herre! Alltid så himla arbetsvillig och försöker ALLTID göra rätt! Hästen man gör allt för!!!!

Dessvärre vid senaste skoningen hade snösulorna gnagat lite på hans egna sulor och i samband med skoningen  blev han halt då sulorna blivit för tunna.

Men hovslagaren jag har är så himlnas bra och kom direkt när jag ringde dagen efter och åtgärdade problemet genom att lägga på speciella sulor. Efter det har hältan blivit bättre och bättre till bättre än bra och nu är han på banan igen :)

 

 

Laban, hade han varit min egna häst hade jag varit villig att lägga ned all energi och tid som han krävde. En fin häst som var genomsnäll förutom när det slog slint (vilket var väldigt ofta) och blev rent ut sagt Livsfarlig! Leda, borsta, klippa, stå bredvid, RIDA. Allt kunde vara en fara för en själv. 

Det är fanimig helt sjukt att jag inte åkt av en endaste jäkla gång!! Hans saker han gjorde: kunde gå jättebra, rätt som det är kastar han sig, hoppar rakt upp i luften, vänder sig om , upp i luften, huvet melan benen och far som en tok, brallar iväg. Och allt detta kunde ske på några sekunder innan man han reagera!

Jag tror inte att folk kan förstå hur han har varit för det är inga som har sett när han varit som värst!!! Och det folk har sett är nog ändå det värsta de har sett som en häst kan göra. Men tro mig, han var 10 gånger värre än det.

Jag gillar honom verkligen, han är något utöver det extra. Jag tyker att det är såååå tråkigt att han ska vara så knäpp som han är! Han hade kunna vara en sann vän för livet. Men ibland får man tänka med hjärnan före hjärtat. Och jag hoppas att han har det bra nu. Trots att hans förutsättningar var så mycket bättre hos oss än nu.

Men iallafall. Fina, Mr. V.Lambourghini flyttade hem till Pontus för kanske 1,5 månad sedan och jag hoppas att han tas hand om väl. För Laban han är, som sagt, en utöver det vanliga.

 

 

Ludde, är nu igång efter sin långa vintervila. Han har fått hoppat 4 gånger och gör det helt ok. Inte lika bra som innan han ställdes av. Men han blir starkare på backen, så det är en början :)

 

 

Lumos, fick för lite mer än 6 veckor sedan åka till Ultuna för en väldig förstoppning och vara där i 2nätter. Detta har jag lagt upp bilder på förut. 

Han svältes så att magen kunde komma igång igen och kunna äta lite och fick gå upp ett kilo per dag. Han skulle vara uppe i 15kg vilket är 1 kg mindre än hans vanliga fodergiva. Men jag höll honom på 11kg några dagar extra för att vara på den säkra sidan. Men 2v och 1dag efter vi fick åka till Ultuna fick han ett anfall igen.  Även denna gång var det en kraftig förstoppning. Han var nu väldigt mager, musklerna började ta stryk och det fanns inte så mycket kvar av Lumos, egentigen. Men han fick åka till klinik över dagen för att få hjälp. Distriktarna kunde inget göra.

Han fick åka hem på natten då de inta hade någon bevakning på natten men han hade ändå blivit bra så de tyckte inte att det var något problem.

Han kom hem och fick egentligen äta 5-6 kg redan de första dagarna. Men jag började med 2kg och ökade d.e  som Ultuna hade rekomenderat. jag skrittade och travade lite. Men han var väldigt loj och slö så jag promenerade bara. Jag antog och hoppades på att det var för att han åt så lite mat och inte hade så mycket ork.

Igår, 2v och 2dagar efter att han fick åka till klinik över dagen fick han ett till anfall. Vi tog inte ut någon destriktsvet. utan körde honom direkt till Ultuna. 

Denna gång, återigen en välinpackad förstoppning som även hade gett tunntarmen stryk. Han hade även blåsljud på hjärtat och han hade förhöjd temp.

 

Nu står han kvar på Ultuna i isoleringstall då han hade lite feber och de visste inte om det var en smittsam bakterie. Mi Amor ♥

 

 

Mowgli, min sockertopp! Jag rider inte så mycket på honom för det är mest mamma som gör det. När jag rider blir det aningen någon barbackatur, lite dressyr eller hoppning. Han är som han är och det är det han är bäst på och kommer alltid vara. Det är det som gör Mowgli till just Mowgli. Han är och förblir min Kung!!

 

 

Rozqoo, vad tycker han om mig? Jag vet inte.. men jag börjar verkligen gilla honom!!

Han går från klarhet till klarhet och han verkar tycka att livet leker och ser alltid så nöjd pch positiv ut. 

Jag måste säga att jag trodde att han skulle vara lite åt det segare hållet och att han inte var helt försiktig i hoppningen. 

Men att rida honom är som att rida en vilde med hjärtat på det rätta stället. Han är fin att rida på backen (framförallt nu när han börjar lugna sig lite) och han hoppar verkligen spänstigt och härligt och är försiktig!!!!! Han har varit lite knipig bak men det har nog med att göra att han inte hoppat så mycket. De senaste två träningarna har vi hoppat runt 110 banor och man blir glad av att rida honom. Känna honom kämpa med en, och ibland emot mig... men han börjar mer och mer att acceptera att man måste kunna lägga på benen fram till handen och inte bara hoppa sig undan från det. Kommer bli kul att se honom i fortsättningen!!

Han får så otrooooligt mycket beröm från alla sorters människor så han bör ha världens självförtroende!! Hehe

 

Här nedan är en film från 1,5v tillbaka. Och visst, det ser ju inte helt bra ut. Men man får inte ha så höga krav, man får försöka se det så enkelt som möjligt. ;)

 

 

Varför piska en åsna när den jobbar hårdare för mat !?

 

...and that is true.. I could never imagine this day would come!!

 

Världens charmigaste ängel har anlänt och han är sig lik! Nu finns det inget att vara ledsen över. Nu har jag allt jag behöver och lite till!!

 

Nu har det redan börjat bli dags att anmäla lite tävlingar!

 

Här nedan är lite urval av tävlingar fram tom. april.

 

 

 

3/1 Botkyrka, LA:4 Calypto

( 16/2 Täby, MSV C:1 MSV C:2 ) Calypto

 

16/3 Gustavsberg, LB:1 Lumos, Rozqoo

29/3 Ågesta, Div II(LA:3) Calypto

30-31/3 Botkyrka, LB:2-Msv B:3 Calypto, Lumos, Rozqoo

31/3-1/4 Vällingby, LB:3- Msv:B4 Calypto, Lumos, Rozqoo

 

 

 

9/3 Märsta 

10/3 Södertälje

15/3 Botkyrka, Mowgli, Rozqoo

16/3 Botkyrka, Calypto

22-23/3 Södertälje, 4 fina hästar!

 

 

 

Nu har jag förhoppningsvis 4 egna friska hästar som jag kan välja att tävla med och alla är på ungefär samma nivå (Rozqoo ska inte gå så högt, tänkte köra på 100cm under våren men det blir lagom att matcha honom med Mowgli. Mowgli får inte enligt svrf gå högre än 120cm, vilket motsvarar MSV A men han är ju så liten.. 137cm!!! )